Exponeringen

Exponering

Exponeringen är själva kärnan i fotograferingen. Du trycker på avtryckaren, slutaren öppnas och du ”matar” sensorn med ljus som sedan blir din bild. Men det gäller att hålla tungan rätt i mun och träffa rätt om bilden ska bli rätt exponerad. För mycket ljus ger en överexponerad och allt för ljus bild och får sensorn för lite ljus blir bilden i stället underexponerad och mörk. Ibland går det visserligen att göra en del justeringar efteråt men gör du rätt från början blir det både enklare och framförallt bättre resultat.

Därför är det tur att kameran är fylld med möjligheter, funktioner och reglage som är till för att du ska lyckas med dina bilder. Till en början kan alla de här möjligheterna verka ytterst förvirrande och svårt. Men om du bara förstår grundprinciperna och sedan lägger på en del träning kommer du få riktigt bra kontroll. De flesta av de här funktionerna finns med och påverkar resultat oavsett om du styr kameran helt manuellt eller om du valt att kamerans automatik ska sköta spakarna.

 

Även om det kan kännas svårt rekommenderar jag att du till en början ställer in din kamera på manuell exponering (i regel ”M” på vredet du hittar på kamerans ovansida). På det här sättet tvingas du att lära dig hur det fungerar. Först när du har lite koll på hur det fungerar har du ordentlig nytta av automatiken. Förmodligen kommer du efter ett tag även komma på att ”M” läget många gånger är det absolut enklaste att använda och att automatiken bara krånglar till det.

 

M-läget ger mer kontroll och du lär dig snabbare hur exponeringen fungerar.
M-läget ger mer kontroll och du lär dig snabbare hur exponeringen fungerar.

 

Balansen mellan tid, bländare och ISO.
En rätt exponerad bild får du genom att hålla ”balansen” mellan de tre reglagen tid, bländare och ISO. Att justera ett av de här ett steg åt ena eller andra hållet ger dubbelt eller hälften så mycket ljus. En dubblering av ljuset är ganska mycket och därför är de här reglagen i regel justerbara i 1/3 steg. Tre ”snäpp” på reglaget ger alltså ett helt steg. Om du drar ett av reglagen åt ena hållet och ett annat åt det andra får du alltså andra värden men en lika ljus bild.

 

Tid 
Tid, exponeringstid eller slutartid är olika termer för samma sak. Helt enkelt hur länge du väljer att släppa in ljus in i kameran. På de flesta systemkameror sitter en slutare framför sensorn. När du trycker på avtryckaren öppnar sig slutaren och ljuset kan släppas in och den är öppen så länge som du eller kamerans automatik valt att den ska vara öppen. På de flesta kameror kan du ställa in slutartider mellan 30sek ned till en 1/4 000sek. De allra flesta bilder du tar kommer förmodligen ha en slutartid mellan 1/8 – 1/500 sek.

 

Mobiltelefoner, de flesta kompaktkameror, och fler och fler av systemkamerorna saknar en mekanisk slutar som fysiskt öppnar och stänger sig. Sensorn exponeras hela tiden för ljus (så att du kan använda skärmen som sökare eller en elektronisk sökare (EVF)) En ”elektronisk slutare” (som man skulle kunna kalla den) registrerar och sparar informationen som kommer in under själva exponeringstiden. Elektronisk slutar har sina för- och nackdelar, men fördelarna blir fler och starkare ju mer tekniken utvecklas. Kameran blir kompaktare, kan vara helt tyst (inga rörliga delar), fler funktioner i sökaren, m.m. Men många föredrar fortfarande mekanisk slutare då de har fördelar som sökare med högre upplösning och skarpare sökarbild, m.m.

 

Valet av tid kommer även att påverka skaknings- och rörelseoskärpan i bilden.

 

Bländaren
Objektivets bländare fungerar ungefär som ögats pupill. Det är en öppning som efter behov går att variera i storlek och därmed hur mycket ljus som ska släppas in genom objektivet. En större öppning i bländare innebär kortare exponeringstider. Svagt ljus innebär i regel att du får öppna bländaren ordentligt. Ofta används då den allra största öppningen för att få in så mycket ljus som möjligt genom objektivet. När det finns gott om ljus går det däremot oftast att blända ned ganska mycket.

 

Bländaren anges med en siffra som till en början kan verka lite rörig och svår. Men bry dig inte så mycket om det. Viktigast att ha koll på är att en lite siffra innebär en stor öppning och en stor siffra ger en liten öppning. Du får alltså in mer ljus om du sänker bländartalet. Efter lite övning kommer du däremot har rätt bra koll på bländarskalan.

 

Även om den till en början verkar konstig och ologisk så är den inte det. Om bländarens fysiska öppning halveras två gånger (och därmed även ljusinsläppet) ökar bländartalet med det dubbla. Bländare 8 är alltså två steg (två halveringar) mindre öppning än 4. Bländarskalans hela steg ser ut så här:

 

1.4 – 2 – 2.8 – 4 – 5.6 – 8 – 11 – 16 – 22 – 32

 

Det kan skilja en del mellan olika objektiv i hur mycket ljus de kan släppa in (maximal bländaröppnig). Ofta ett ganska viktigt argument när man funderar på att köpa ett nytt objektiv då det finns många fördelar med att kunna öppna bländaren mer. Därför brukar det framgå tydligt i objektivets ”namn” hur mycket det går att öppna. Du hittar i regel information om den maximala öppningen tryckt någonstans på objektivet. Står det ex. 1:2.8 är objektivet maximala öppning bländare 2.8. Om det i stället står 1:3.5-5,6 innebär det att det går att öppna till 3.5 när objektivet är utzoomat (vidvinkel) men bara 5.6 när det är inzoomat (tele).

 

Valet av bländare kommer även att påverka bilden skärpedjup.

 

 

På objektivet finns info om maximal bländare.
På objektivet finns info om maximal bländare.

 

ISO
När ljuset träffas kamerans sensor omvandlas energin i ljuset till elektriska signaler. Signaler som är starkare ju mer ljus som kommer in. Den här signalen omvandlas sedan direkt till ett värde som berättar hur mycket ljus som som träffat just den delen av sensorn och som sedan blir en ljusare eller mörkare pixel i bilden.
Om det är svårt att få in tillräckligt med ljus finns möjligheten att förstärka signalen från sensorn. På det här sättet blir bilden ljusare utan att det från början fanns så mycket ljus. Lite som att skruva upp volymen när någon med en inte så stark röst talar in i en mikrofon. Den här förstärkningen kallas för ISO. När du dubblerar ISO-talet förstärks signalen med det dubbla. Om du skulle välja ISO 200 i kameran behövs alltså bara hälften så mycket ljus som om du hade valt ISO 100. Det skiljer en del mellan olika kameror hur höga ISO som går att välja och använda. Om vi ska generalisera rätt kraftigt går det att säga att en dyrare eller nyare kameran kommer förmodligen ha möjlighet till högre ISO än om du har en äldre eller billigare. Men som sagt, det är en grov generalisering och inte alls något att lita på.

 

Valet av ISO kommer även att påverka bruset i bilden.

 

Välja rätt kombination av de tre reglagen
I kameran finns en ljusmätare. Den behövs för att ta reda på hur mycket ljus du behöver och hur mycket ljus olika kombinationer av inställningar ger. Om du fotograferar med manuella inställningar använder du alltså den här för att få rätt ”balans” och med kaman inställd på automatik använder kameran värdena från ljusmätaren för att få rätt exponering.

 

I manuellt läge behöver du se om du får in rätt mängd med ljus med de inställningar du valt. Kamerans ljusmätaren berättar tydligt hur ”nöjd” den och hittar i regel den informationen direkt under bilden när du tittar in i sökaren bredvid där du ser vilken tid och bländare du ställt in. Du känner igen den på att den har ett antar markeringar med ett ”+” på ena sidan och ett ”-” på den andra. Mitten brukar i regel vara markerad med ”0”. De allra flesta bilder blir rätt exponerade när mätaren ställer sig i mitten på ”0”. Här markeras om bilden blir för mörk eller ljus eller om du med dina valda inställningar får en rätt exponerad bild. De flesta kameror kan även visa den här mätaren samt kamerans olika inställningar på skärmen på baksidan.

 

Bå baksidan av kameran eller inne i sökaren ser du om du har "balans" mellan reglagen.
Bå baksidan av kameran eller inne i sökaren ser du om du har ”balans” mellan reglagen.

 

[hr] Till det här, det  allra mest grundläggande, finns en hel del andra funktioner som gör det enklare eller ger dig ännu mer kontroll på exponeringen. Dessutom finns en rad egenskaper och effekter som påverkas av vilka val du gör med ISO, bländare och tid.

 

Några exempel är:
Exponeringslås
Exponeringskompensation
Olika ljusmätningsmetoder
Histogram
Högdagervarning
Skärpedjup
Brus
Rörelseoskärpa
Skakningsoskärpa
Dynamiskt omfång
Olika former av automatiska eller halvautomatiska inställningar
(separata artiklar om alla dessa kommer inom kort)